Rise and Shine!

Drrrrr drrrrrr drrrrrrr...
Ett plötsligt surrande och fasligt oväsen väckte henne obarmhärtigt. Kort därefter satte signalen igång att ljuda och hon förstod i samma ögonblick att det var mobilens vibration och alarm som slagit igång. Är det redan morgon? Hon suckade djupt medan hon sträckte sig efter den långsamt snurrande teknikprylen och som vanligt valde hon att trycka på snooze-knappen. Som alla andra dagar. I 6 minuter skulle hon nu kunna somna om innan en ny väckningsprocess satte igång. Självklart skulle hon bara hinna tappa tid och rum och knappast hamna i någon djupare dvala men likt alla andra morgnar ville hon tro att efter dessa minuter skulle hon vakna piggare än någonsin. Men inget undantag sker heller denna dag och hon är tvungen att masa sig ur den varma sängen lika trött som för 6 minuter sedan...

Det här skulle kunna vara texten ur början på historien om en vanlig dag för mig. Jag är väldigt morgontrött och avundas de som kan kliva raka vägen ur sängen och vara på banan på ett kick. Jag har i förhållande till min trötthet på tok för dålig självdiciplin för att lyckas med bedriften att inte snooza på morgonen. Undantaget är om jag har något speciellt att passa och bara inte får missa, typ en op-dag. Då kan jag istället vakna superpigg vid 04.00 och tro att jag försovit mig för att sedan när jag insett att jag kan sova en dryg timme till ha svårt att somna om. Inbyggt kontrollsystem...

Men det är knappt jag törs ta upp det här idag eftersom jag har just op-dag imorrn. Lagen om all jävlighet vore ju om jag skulle vakna vid 07.00 imorrn av att sjuksköterska Gudrun ringer och vill att jag kommer ner och öppnar dörren till kliniken. "Ja, vänta lite. Ska bara slänga mig i duschen, sminka mig, fixa frisyren och dra på mig paltorna så kommer jag på ett nafs!" Snyggt! En sådan liten företeelse blir ju inte bättre av att jag sedan har ca 40 minuter i bilen innan jag är parkerad och klar i garaget på jobbet. I så fall lär jag ju komma lagom till första patient kommer... om inte senare.

Nej, det här törs jag inte ta upp mera nu... Det är knappt så jag törs gå och lägga mig!

På återseende... om jag vaknar i tid!

Bildblogg

En bild säger mer än tusen ord sägs det ju... Därför kommer här en serie bilder som sammanfattar mina senaste dagar.

Skotercross i Svartnäs



Stilstudio på Karls "hamburgerätning"

Öppet Spår, Stefan Holm var totalslut vid målgång

Jag och Emma, glada Memirianer i Mora

Slutligen en avslappnad bild på Viggo... =)

På återseende! Kram