Skrotsamlare och kontraster

På förekommen anledning vill jag förklara namnet på min blogg.

För läsare som inte är bekant med den klassiska målarkonsten från Dalarna där man målade med flera färger på penseln samtidigt kommer här en beskrivning från Wikipedia:

"Kurbits (från latin cucurbita och tyskan Kürbis, pumpa) är en dekorativ målarkonst från Dalarna med en särpräglad dekor av fantasiväxter med stora blom- och bladknippen. Kurbits finns både som självständig dekor och som en utfyllnad i dalmålarnas berättande scener.^[1] Äldre tiders kurbits förekommer oftast i samband med religiösa motiv på väggar och möbler. Idag används stilen på hantverksföremål och inom olika typer av formgivning."

Jag är väldigt förtjust i kurbits och tycker det är en underbar konstform som har en otroligt vacker utforming och färg. Den skall i det här fallet symbolisera mitt ursprung och stora intresse för gamla och antika saker. Som exempel är jag av min far även kallad "Skrotsamlare" eftersom jag har en förmåga att samla på mig en massa gamla grejer. Vilka grejer det kan röra sig om kommer jag att återkomma till. Grejerna i sin tur har fram till nu haft en förmåga att bli stående i ett uthus hemma hos mamma och pappa, till hans stora förtret, vilket jag kan tänka mig har varit betydande i valet av smeknamn på mig. Idag har de flesta saker flyttat hem till min egen gård eftersom jag nu har utrymme att förvara dem själv. Det pappa inte har förstått är att alla de här sakerna förr eller senare kommer att få en egen plats i mitt hem, i det skick de står idag eller i ett modifierat sådant. Allt är uträknat!

Neonet står för det avvikande (för vem gör kurbits i neon liksom?) och för kontrasterna... Man kommer att få möta mycket kontraster i min blogg. Neon får ju också ens tankar tillbaka till 80-talet när dessa tokmaxade färger kom och prydde varenda pryl och klädesplagg, till vad man idag kan anse vara lite way over the top. Men eftersom det var precis då, i den allra begynnelsen av det käcka 80-talet, som jag kom till världen så får man väl anse att de är en del av mig, like it or not.

På återseende!